Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Boob Job?

IMG_5064.jpgIMG_5066.jpg
IMG_5070.jpg
IMG_5076.jpg

När jag var 11 år gammal diagnostiserades jag med skolios. Jag minns det som igår när man innan sommarlovet i fyran blev kallad till skolsköterskan som skulle göra mätningar på alla mina kamraters inklusive mig självs ryggar. Man fick komma in till henne två och två och ta av sig tröjan och böja sig ner precis som man gör när man kör huvud axlar, knä och tå. Sen tog hon fram en stor plast linjal som påminde lite om ett vatten pass och drog den längs med ryggraden. Min klasskompis var först och det gick rätt snabbt men när det var min tur så fastnade hon. Hon mätte och mätte flera ggr innan hon sa:

-”Ja du är ju lite sne i ryggen Chrystelle men inte så mkt bara några grader. Du kan ta på dig tröjan igen”.

När hon mätt längd och annat så frågar jag henne vad man gör åt sne ryggar varpå hon försäkrade mig o att det inte var någon fara:

-”Du kommer växa ifrån din sneda rygg under sommarlovet”.

1 år senare kl 07.00 på astrid lindgrens barnsjukhus var det dags för  en 10 timmars lång operation. När det var klart kom jag ut med ett mindre revben på höger sida, en förstörd höger bröstmuskel och en avsevärt rakare ryggrad. Det visade sig att jag hade ärvt en rätt aggressiv skolios som gjorde att jag blev helt sned väldigt snabbt. När det var som värst så kunde jag inte gå långa sträckor för jag fick fruktansvärda smärtor i ryggen, nacken och i benen. Till och med min höft vart sne. Andningen och smärtan var nog det värst. Eftersom jag var sne åt vänster så pressades den vänstra lungan samman och den högra tänjdes ut vilket gjorde det svårt för mig att andas och ta djupa andetag.

Det värsta med hela den här historien var att jag var i puberteten och hade precis fyllt tolv år. Som tjej var väl jag lika osäker på min kropp som vilken annan tjej som helst. Kroppen förändras ju konstant i den där åldern och det är svårt att trivas som det är. Efter op så fick jag ha på mig en 1 cm tjock plast korsett som sträckte sig uppe från nyckelbenen ända ner till halva rumpan. Den korsetten var jag tvungen att bära varje dag i 365 dagar och det var nog det värsta ever. Den stack ju ut under kläderna så alla i skolan såg att det var nåt fel på mig. En gång hade en av banden fastnat i trosan så det kom lite mensblod på den och jag upptäckte inte fläcken förrän jag kom hem från skolan. Så pinsamt att ha gått med ett blodigt band hängandes bak som en svans en hel dagen och ingen har sagt nåt. Livet var ju redan så orättvist tyckte jag.

När jag äntligen fick min frihet tillbaka efter att ha varit fångad i min egen kropp i mer än 2 år så kom äntligen den där dagen då jag slapp gå med korsetten. Jag var sååå lycklig att jag äntligen kunde ha vanliga kläder och slapp se ut som en fyrkantig robot. Jag hade saknat att ha mina tränningsbh, ni vet såna där gulliga bhar för tonåringar utan bygel. Min mamma hade köpt till mig precis innan jag blev sjuk och jag minns att den var vit med rosa blommor. När jag väl satte på mig den så fylldes den vänstra sidan upp men den högra sidan var liksom tom? Vafan hade mitt bröst tagit vägen? Jag var helt förtvivlad och tyckte jag såg onormal och oproportionerlig ut. Nu hade jag inga vattenmeloner till bröst direkt men jag hade ju fyllt upp båda sidorna innan operationen.

På återbesöket berättade kirurgen att bröstmuskeln kan påverkas på just detta sätt. Den högra muskeln hängde liksom inte med som den hade gjort tidigare. Hon berättade också att i de flesta fall man gör en sån operation så blir det oftast så att ett bröst blir mkt mindre än det andra. För 13 åriga Chrystelle var det här en stor katastrof… hade jag liksom inte fått stå ut med tillräckligt nu va?

Såhär 19 år senare kan jag berätta att mitt bröst aldrig återhämtade sig. I många år fyllde jag den delen på bhn med extra kudde för att det skulle se någorlunda jämt ut. Men det blev aldrig samma sak. Jag hade jätte mycket komplex för mina bröst för at de var så olika. När jag kom upp till 18-20 års ålder började jag fundera på att göra en bröst förstoring för att jämna till det hela. Men det blev liksom aldrig av. Det var inget jag prioriterade plus att det är en rätt kostsam utgift. Ju äldre jag blev desto mer började jag älska min kropp och alla dess skavanker, även mina ojämna boobs. Jag började med burlesk performance och uppträde runtom i Stockholm. Jag jobbade mycket på mig själv innan jag verkligen gick upp på scen för första gången och äntligen kunde jag vara stolt över mig själv!

För snart 5 år sen så kom Frank till världen. Jag försökte amma honom in i det sista och det blev en rätt kämpig uppförsbacke då mitt högra bröst inte levererade som den skulle. Så det vänstra bröstet är det som fått jobba mest under båda mina amningar och idag efter jag ammat klart Nixon så är mina två olika bröst ännu mer olika än efter operationen. Idag känns som det mest som två tomma påsar, forfarande en som är lite störren än den andra men inte riktigt lika tydligt som förut.

Nästa år fyller jag 30 år och jag har äntligen bestämt mig för att ge mig själv en bröst boost. Jag vet att en kvinnas kropp är ett mirakel för att man föder barn, ammar osv. Jag har massor av ”strids” tecken och ärr på min kropp som nog visar att jag både levt och burit två barn. Men just brösten är det ända som stör mig pytte lite. Att jag har en helt tiger randig mage, 20 cm långt op ärr över ryggen, 10 cm på magen (magsäcken gick sönder, dock vid ett annat tillfälle) och 10 cm vid mina högra revben gör inte mig någonting alls faktiskt. Brösten egentligen inte heller men jag försöker se det såhär:

-”Tack kroppen för att du överlevt så länge och gett mig mina fina pojkar, nu ger jag dig en present i form utav nya fina bröst”. Lite så resonerar jag kring detta ämne.

Det här är ett känsligt ämne som många har åsikter om men jag vill verkligen dela hela min resa med er så jag har bokat tid för konsultation med en kirurg nästa vecka. Så spännande! I mitt nästa boobs inlägg får ni veta varför jag valt den klinik jag valt och allt om konsultationen. Hoppas ni vill följa med på min journey.

Follow me on Bloglovin and Instagram

Behind The Scene with Mama Magazine

170117_bts_mama_9170117_bts_mama_6
170117_bts_mama_19
FullSizeRender (1)170117_bts_mama_15170117_bts_mama_20170117_bts_mama_22

För en vecka sedan så var Frida Fahrman och fotograferna Anna Möller och Gina Mannberg hos mig och intervjuade och plåtade inför en kommande artikel i tidningen Mama. Frida är så himla gullig och båda våra munnar går alltid i ett när vi möts. Hon är verkligen härlig så det blev så lätt att snacka med henne och bli intervju. Artikeln handlar om skönhet och jag hoppas ni vil läsa den när den kommer ut.

Inatt vaknade jag kl 03.00 och kunde inte somna om. Det har varit många vändor med Nixon de senaste veckorna när hans tänder bestämde sig för att komma upp typ alla samtidigt. Så han har sovit dåligt och oroligt och haft väldigt ont. Nu har han två framtänder uppe och två framtänder nere och ser ut som en gullig kanin. Men min dygnsrytm är rätt fuckad så jag måste försöka komma tillbaka. När sömnen drabbas så drabbas allt för mig. Då äter jag dåligt, och tränar inget. Så jag måste försöka få ordning på sömnen nu.

Två roliga grejer allafall, på torsdag fyller jag år och på söndag börjar modeveckan. Det är tillräckligt med motivation för mig för att jag ska ta tag i mig själv.

Dress from H&M, slippers my own.

Follow me on Bloglovin and Instagram

senaste från Mode

Sweatpants

462A8862.jpg462A8856.jpg
462A8832.jpg462A8842.jpg
462A8854.jpg462A8836.jpg

inte trodde jag att jag skulle bli en mjukis tjej, men just nu så är det det enda jag vill gå klädd i. Det går ju att styla på så många olika sätt. Med klackar sneakers eller tofflor som jag kör på bilderna. Det är dock en riktig modefälla då det är stor risk för att bli för bekväm.

Denna vecka har också susat förbi och nu kommer en ny. Denna vecka har jag hunnit med massa skoj. Jag har varit med i live tv på SVT, blivit plåtad och intervjuad av tidningen mama. Sprungit på möten och roddat inför modeveckorna, hängt med mina sötnosar och till och med en spontan utekväll med Camilla.

Nu i veckan fyller jag hela 29 år gammal. Helt otroligt vad tiden går. Jag kommer inte fira med något speciellt i år utan sparar mig till nästa år när jag fyller 30 istället, så jag har lite olika alternativ på vad jag vill göra så det är väl lika bra att börja planera redan.

Nu ska jag iväg med pojkarna till simhallen, riktigt grå söndag idag spenderas mest inne.

Corn Flakes

untitled-7171.jpguntitled-7179.jpg
untitled-7188.jpguntitled-7164.jpg

Här är del 2 av min och Saras plåtning på Ica Maxi. Det var så kul att testa en helt ny miljö att fota på och jag letar ständigt nya platser att ta lite intressantare bilder på.

Modeveckorna närmar sig med stormsteg och i år ska jag även åka ner till Köpenhamn och attenda lite visningar där. ska bli himla kul. Jag åker med Sara och en av hennes vänner så det ska bli jätte kul. Så skönt att komma bort från stan även om det bara är för ett dygn. Idag ska jag iväg och plocka lite outfits till modeveckorna och ni kan hänga med på instastories och snapchat.

Tshirt & trackpants – Adidas, boots – Louboutin, purse – vintage.

Translation:

Part two of mine and Saras shoot in at the supermarket. We had so much fun shooting and were always looking for interesting places to shoot. Fashion week s coming close ant this year I’m also attending Copenhagen fashion week, witch is gonna be so much fun. So today me and Sara are visiting a showroom to plan some outfits. follow my day on instastories and snapchat.

Tshirt & trackpants – Adidas, boots – Louboutin, purse – vintage.

Follow me on Bloglovin and Instagram

Blue Skies

IMG_1175.jpgIMG_1183.jpg
IMG_1189.jpgIMG_1195.jpg
IMG_1202.jpgIMG_1212.jpg
IMG_1214.jpgIMG_1208.jpg Igår när himlen var som blåast och solen sken som starkast knäppte Jacob dessa fina bilder på mig. Det känns redan som att det har blivit så mkt ljusare sen vintersolståndet. Vad tycker n om mina jätte långa flätor föresten? Jag gjorde dom helt själv under förra veckan och det var verkligen en utmaning men svårt var det inte. Dock är jag så ovan vid såna här flätor och det kliar rätt mkt till och från så vi får se hur länge de sitter i. Men det är så kul med någonting annorlunda. 

Tshirt – H&M Herr, jeans – vintage Lee, faux fur – Bitte Kai Rand, purse – vintage, boots – justfab, sunnies – H&M x Kenzo.

Translation:

Yesterday the sun was shining and the sky so blue when my hubby snapped these pics of me. Loving my braids right now that I some how managed to do myself. Actually quite proud of my accomplishment.

Follow me on Bloglovin and Instagram

metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Hälsa
Foodjunkie
Home
Andrea Brodin
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Man
Niklas Berglind
Lifestyle
Tess Montgomery
Man
Viktor Frisk
Lifestyle
Elin Johansson
Man
Marcus Schuterman
Mode
Petra Tungården
Lifestyle
Dasha Girine
Mode
Fanny Ekstrand
Lifestyle
Sandra Beijer
Lifestyle
Linn Herbertsson
Mode
Linn Eklund
Hälsa
Josefines Yoga
Hälsa
Ida Warg
Lifestyle
Flora Wiström
Hälsa
Träningsglädje
Mode
Chrystelle Eriksberger
Home
Amelia Widell
Lifestyle
Sanne Alexandra
Man
Philip Conradsson
Mode
Pamela Bellafesta
Man
Kevin Triguero
Man
Johan Hurtig
Hälsa
Fannie Redman
Home
Sanna Fischer
Mode
Emelie Wikström